Sedan mötte vi ett rosa väldoftande hav av såpnejlika som är en av mina favoritväxter. Den doftar oslagbart gott. Så gott så jag till och med frågade efter doften på Frederic Malles parfymeri i Paris för några år sedan. Blomman är så enkel och vacker och sprider sig villigt. Tack och lov! Lukta, lukta, lukta!!! Mmmmmm!   

På latin heter den saponaria officinalis.

Sapo betyder tvål på latin. I Italien säger man sapone. 

Konservatorer använder såpa från växten till att rengöra känsliga textilier. Den innehåller saponiner som är kemiska substanser från växtriket som bildar skummande lösningar när de blandas med vatten. 

Promenaden fortsatte och här träffade vi ett trevligt par för en pratstund. De bjöd in oss till museet nästkommande dag. Där fanns mycket spännande historia från fiskeriet och ön förr. 

Jag tappade fokus lite just här då ögonen bara ville beskåda rosen mot den blå himlen över oss. Det är en Bonica. Jag planterade två stycken på kolonilotten i fjol och hoppas de blir lika ståtliga! 

Väl tillbaks till boendet blev det balkonghäng med kaffe. Där satt vi länge och beskådade solnedgången. 

Alltså vilka färger! Längtar efter akvarellfärgerna jag beställde förra veckan.  Nu vill jag måla! 

Och titta på måvarna! Fem stycken riktade åt samma håll. Det såg för härligt ut. ( Måvar betyder fiskmåsar på bohuslänska)

Så var det morgon igen och jag möttes av orden: Heidi gå nu ut innan ön vaknar. Jag stannar med barnen. 

Tack för att jag gjorde det!  

Iförd min älskade farmors klänning från Grekland som numer används av mig som nattlinne traskade jag nyvaken iväg. 

Varm morgonsol. Ringblommor. Vattnets gluppande ljud. Som att vara liten igen. Mötande som hälsade godmorgon. En bänk vid hamnen. Där satt jag och filosoferade ett tag. 

Här bortanför ligger ett rökeri jag måste nämna. Vi åt där kvällen innan och vilken fin mat! Vi åt rökta räkor och det kan jag verkligen rekommendera för hjälp vad gott! 

Slutligen en bild på vackra grållor (bohuslänskt ord för gråpäron) som sträcker sig mot solen. 

Hemma igen och lugn som en filbunke.  Många vackra sinnesintryck!