Iallafall. 

Utanför min lägenhet vid parkeringsrutorna växer vackra stora lindar. Lind är mitt favoritträd. Blommorna luktar så gott så jag måste stanna och dra in doften. När löven fallen en kylig höstdag förvandlas de till hjärtan av guld på marken. Då stannar jag och tittar och blir varm inombords. 

Det finns en sak jag inte gillar med dessa lindar också. De på min parkering. Det droppar någonting kladdigt på bilen så även om den är nytvättad ser den fruktansvärd ut dagen efter. Marken är som klisterbelagd. Detta känner du säkert igen?

Jag har tittat på träden och funderat. Först trodde jag det var nektar från blommorna men nu blommar inte linden. Någon sa att lind svettas när det blir varmt och någon har sagt bladlöss. Jag berättade för pappas fru (som håller på med honung) att nu ser bladen märkliga ut. De är alldeles blanka. 

Undrar om det är bladhonung sa hon. Så var vi två nyfikna. Efter en stund hade vi svaret. 

Det är honungsdagg! 

Honungsdagg bildas då trädet angrips av bladlöss. (Det gäller flera trädarter) Bladlössen får i sig en del av vätskan men ett stort överskott droppar ner på grenar och blad. Den daggen tycker honungsbin om. Honung från dessa blir  skogshonung även kallad bladhonung. 

Intressant va?! 

Så nästa gång din bil är kladdig eller det knarrar under skosulan av klister på marken så vet du att det är honungsdagg. Då kan man vända tanken till någonting positivt. Att det  måste fungera så här om vi ska få skogshonung! Att honungsdagg är en del av binas föda så de kan leva och pollinera vår mat.

Nästa gång du ser en burk skogshonung vet du lite om hur den blivit till. Fast då kommer den från naturen. Jag bor ju mitt i stan. 

Sött från Heidi!